Nu är tiden kommen.
Om bara några timmar sitter han på planet ner till Afghanistan. Det känns overkligt att dagen har kommit, som så länge har varit så långt borta. Vet inte om jag ska gråta eller skratta, men det märker vi nog hur jag reagerar. Men egentligen har jag nog redan reagerat färdigt. Det återstår att se.
För vem ska jag nu ringa på kvällarna & beklaga mig/berätta dagens händelser för? Jag får skaffa mig en telefonvän som jag kan ringa till. För min nuvarande har avgått.
That´s the way it is baby.
hääj.
I hela mitt liv har jag läst lappar överallt "Vill du sluta att Röka? Vi hjälper dig" eller något liknande. Det är ju snällt av männiksor att vilja hjälpa människor som röker. Men på senare tid har jag funderat på, Varför finns det inte männiksor som vill hjälpa människor som vill sluta snusa? Det är väl precis lika jobbigt, om inte värre, eftersom att man är mer nikotin beroende när man snusar än när man röker. Men idag fick jag en uppenbarelse på detta fenomen. Jag var på Vårdcentralen precis och skaffat mig en 8-dagars kur Kåvepenin, med andra Pencillin för mina sjukdomar. Men när jag var på väg till Väntrummet så hängde det glatt en lapp på en anslagstavla där det stod "Vill du sluta Röka/Snusa? Vi hjälper dig". TACK GODE GUD. Dom har äntligen fattat att det också är en drog som männiksor har svårt att sluta med. Men att dom har kommit på det kan ju bero på att fler och fler männiksor, speciellt männiksor av den kvinnliga könet, börjar att snusa. Antningen för att kunna sluta röka, eller för att bara för att.
Man blir helt tokig av vara hemma så här. Vet inte vad man ska göra. Titta på Tv? Det har jag tröttnat på. Sitta vid datorn? Det har jag också tröttnat på. Ligga i sängen? Det har jag också tröttnat på. Fan. Vad ska man då göra?
Det är fem dagar kvar tills du åker & usch.
sjuk, sjuk & sjuk.
När man är sjuk har man tid till att tänka mycket, och det är precis det jag har gjort nästan hela helgen och tills nu och troligen imorgon också. Innan, eller i praktiskt taget hela mitt liv, har jag alltid vart noga med att t.ex tvätta mitt hår varannan dag och tvättat mina tröjor efter en dags användning. Jag har också alltid vart noga med att lukta gott för jag hatar när jag inte gör det. Nu för tiden kommer jag aldrig ihåg när jag tvättar mitt hår, jag använder tröjor kankse till och med två dagar, som va förbjudet enligt min mening innan. Lukta gott? Jag känner inte hur jag luktar och kan därmed inte säga om jag luktar gott eller inte. Jag vet faktiskt inte vad som hänt, men mitt uppbrytande med Daniel kankse har med saken att göra. Jag är lisom vilse, har ingen koll på mig själv. Att vara sjuk gör ju saken ännu värre eftersom att man då ännu mer skiter i saker, för att man helt enkelt inte orkar.
När man har pojkvän, även om den bor 30 mil ifrån en, så känner man sig alltid fin oavsett. För man tänker "Det spelar ingen roll hur jag ser ut, för jag vet att det finns en som älskar mig ändå." Och det har vart så i nästan ett år & nu när det året har gått och man inte har någon pojkvän längre, känner man inte så längre heller. Då helt plötsligt ger man en massa krav på sig, om att gå ner i vikt, vara snygg, vara snygg i håret etc. Varför är det så? Kan inte jag känna att jag är fin ändå & utan alla dessa krav. Jag vet inte hur ni andra tänker, men så är det med mig i alla fall. Jag kankse är konstig, för ibland vet jag att jag är det nämligen. Så fallet kan mycket väl vara så.
Ja, jag vet att tjatar mycket om att jag är sjuk, men låt mig göra det. Det är så förbannat tråkigt att vara själv när man är sjuk. Speciellt när man har feber, vilket jag inte har i nuläget. Men det är tråkigt ändå. Men jag kan ju inte heller tvinga hit folk & säga att dom måste komma hit, för då ger jag ju dom den risken att också bli sjuka och det är ju inte så bra. Men jag behöver ju inte pussas med alla heller, räcker bara att jag är i samma rum med någon. För ibland önskar jag att jag bodde hemma så det fanns folk som kunde ta hand om en när man behöver det so mest. Visst, jag får åka hem till min pappa när jag vill, men det är inte riktigt samma sak. Då har man inte sina saker man kan pilla med, eller sin egna säng att ligga i och så. Men har jag klarat mig i två år, kan jag väl lätt klara mig livet ut.
På tal om kraven som jag ställer, så har jag ett krav som att gå ut och gå varje dag för jag har fått för mig att det är bra för hälsan & för vikten. Och det är precis det jag ska göra nu.
...
Jag kan börja och beskriva min fysiska hälsa som bara tycks bli värre och värre. Hur i helvete lyckas man med öroninflammation, bihåleinflammation OCH möjligen halsfluss på en gång?! Må mig kalla hypokondriker, men va fan. Det gör faktiskt ont i halsen också. Men jag får väl hoppas på det bästa.
Natten spenderade jag hos min käre Far & Catarina och två busar vid namn Madde & Andreas. Det är inte så ofta jag spenderar nätter hemma hos min Pappa på Lördagskvällar, och andra sidan aldrig, men igår kände jag att det var dags efter ca 2 månaders mellanrum.
Det är inte heller så ofta som jag är hos doktorn på Fredagskvällar, men i Fredags var jag det. Först fick jag ta blodprov och sen sätta mig i väntrummet. Efter lästa tidningar och endel skratt åt stämningen inne i rummet, kom läkaren till slut. Han va inte bara en läkare utan en tysk sådan. Jag skakade hand med honom och han sa vad han hette men det fanns ingen chans i världen till att jag skulle hört vad han sa. Det kunde ju berott på att jag nästintill är döv nu för tiden, men jag tror ändå att det berodde på hans tyska brytning. Under hela besöket så försökte jag verkligen hålla mig för skratt. Men det han pratade om var ju trots allt mig och min hälsa så det var ju ganska viktigt att jag skulle förstå vad han sa och det gjorde jag knappt. Det såg nog rätt kul ut när jag satt och log mot honom under hela tiden, han kaske missuppfattade mig och trodde att jag flörtade. hemska tanke. Men allt gick bra och jag fick nästan gissa mig fram till vad felet va på mig, eller felen kankse man ska säga.
Nu ska jag duscha i flera timmar & ta hand om mig själv.
kakor & en ny granne.
Idag har jag vart med Sandra mestdels & vi har inte gjort ett dugg. Varken jag eller hon har inte haft något vidare lust till det. Så nu, när sandra har gått hem, fortsatta jag att plugga lite. Men sen slog det mig att jag hela veckan har haft en stor lust till att baka, att försöka hitta min egna terapi genom vetemjöl liksom. Så ikväll, beslöt jag mig för att göra det, just baka. Jag slängde ihop kolakakor, ni vet dom där som smakar kola&vanilj. Till min förvåning vad det faktikst kul att baka och uppiggande dessutom. Det bästa med allt är att jag ska äta upp dom sen också, en efter en.
Jag har fått en ny granne. Jag kommer inte uttala mig om namnet, men jag har lärt mig genom kontakter att hon inte är som alla andra. Alltså, annorlunda. Nog om det. Saken jag vill komma är att hon är väldigt högljudd. Inte bara på fredag & lördags kväll utan heela dagarna. I fredags när jag märkte att det nästan dunkade sönder genom mitt tak, tänkte jag att hon kankse hade en inflyttningsfest eller något liknande. För så upptagen som jag uppenbarligen är med mig själv, har jag inte märkt att jag ens har fått en ny granne.
I alla fall, hon spelade dunka-dunka tills klockan var två på natten. Jag brukar inte har problem med sånt, eftersom att jag själv gärna spelar hög musik ofta. Men när hon nästa dag, dvs lördag, spelade högt igen och om jag inte minns fel, på dagen också, så börjar jag bli lite irriterad. Och det som slog mig också var att jag SJÄLV är sån. Som spelar hög musik dagar ut och dagar in. Så jag vet inte riktigt vad min poäng är med detta inlägg.
Men det värsta är att hon spelar inte någon acceptabel musik. Först teckno, som jag kankse hatar mest i hela världen. Sen så hör jag att hon spelar "Vill ha dig", ni vet den där låten som var den bästa låten som fanns när man var tretton. Sen så idag, kom jag underfund med att hon spelade schlager på högsta volym. Det fick mig att må illa. Det var droppen. Imorrn kankse hon spelar dansbandsmusik, då går jag fan upp och säger till henne att lägga av.
STOPP.
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva ett sånt här desperat blogginlägg.
Kärlek övervinner inte allt.
Idag är bland dom värsta dagarna i mitt liv. Jag har gjort slut på något fint & som jag redan till döds saknar. Men min magkänsla & min hjärta säger till mig att detta är det rätta för tillfället, och jag måste väl följa det..hur mycket det än svider.
Det är så, kärlek övervinner inte allt. det har sagts så hela mitt liv, men det är inte så. När två människor älskar varandra, kan det gå fel ändå. Det har jag fått bevis på idag.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dej. OCh jag vill hjälpa dej, jag ger dej mitt allt. Jag skulle göra vad som helst för att få vara hos dej. Det spelar ingen roll att det kostar 600 en väg till stockholm. Jag hade åkt utan tanken på att tveka. Jag saknar dej. Jag saknar dej hela tiden, och det känns kontsigt att det inte är vi längre. Ett år har gått och det har vart ett väldigt bra år, mer eller mindre. Jag ångrar inte en sekund med dej, inte något. Men jag önskar att det hade vart vi några år till eller till och me hela livet, men det känns inte som att det går nu. Inte just nu, det är fel tidpunkt i livet. Det bränner, och det bränner nästan hål.
Jag älskar dej.
fredag.
mamil.
tss.
Helgen har vart oväntat ganska bra faktiskt. Jag kom till daniel bra tidigt också i fredags och det gjorde ju att jag fick några extra timmar med honom. Det är lyx. Vi åkte på Erotikmässa i Karlstad, där jag blev överraskad på mitt första toalettbesök, att det stod nästintill nakna tjejer och stod och gjorde i ordning sig framför spegeln. Jag tänkte "Konstgare männiksor har jag sett". Men sen efter ett par till storbystade bitches, kom jag ju på det att dom kankse jobbar här, och rätt hade jag. Okej, dom va snygga, men va fan. Lite mer kläder kunde dom gott haft på sig. (Säger jag, som kände mig som en soffa ijämte dom, så uppklädd som jag var liksom...)
Kvällen fortsatte med sexleksaker, strippor, stringtrosor överallt, dildosar & en massa öööl. Vi gick på pep-dance också. Det var nog bland det otrevligaste jag nånsin gjort. Vi gick in en liten "lucka", där man såg in i ett sk glasrum. Där satt det en helt naken tjej, asiatisk, och inte speciellt snygg. Kan va så att jag inte tyckete det pga min försvarsmekanism mot daniel. Men han fick ju för sig att vi skulle stoppa in en tjugolapp i den lilla springan i luckan, och det gjorde han. Det märkte hon ju ganska fort och det blev mycket värre. Hon bokstavligen tryckte upp brösten mot rutan, slängde med håret, bet sig i läppen..ja, ni kan ju tänka er. Där stod jag, sliten & uppenbarligen inte sexig för fem öre, ijämte min pojkvän samtidigt som jag såg två stora, svarta bröstvårtor. Jag behöver nog inte säga mer. Två minuter=Tjugokronor. Det gör jag nog aldrig om igen.
" Det var mycket roligare förra året, för då va jag asfull" /Daniel. Ganska uppenbart. För det första hängde han inte med sin soffa till flickvän, plus att tankarna kankse leker lite mer när man är full. Kul tyckte jag det var när han sa det i alla fall.
Sen spådde sig daniel också, jag hade inga pengar till det med tanke på att tre frågor kostade 200 kronor. Men han fick väldigt intressant information. Mycket fascinerande & värt att tänka på.
Fan, jag sitter och väntar på min tvätt. Så jäävla segt. Mamma, som för övrigt ligger och sover lite halvsur för att hon inte lyckades övertala mig till hämta tvätten klockan sju imorrn bitti, sover som sagt jättegott. Skönt att inte vara ensam.
28 dagar kvar.
