...
hopphopp. jag har inte så mycket att göra för tillfället så jag tänkte att "ja, jag skriver blogg." men när jag väl sätter mig här vet jag inte vad jag ska skriva.
Jag kan börja och beskriva min fysiska hälsa som bara tycks bli värre och värre. Hur i helvete lyckas man med öroninflammation, bihåleinflammation OCH möjligen halsfluss på en gång?! Må mig kalla hypokondriker, men va fan. Det gör faktiskt ont i halsen också. Men jag får väl hoppas på det bästa.
Natten spenderade jag hos min käre Far & Catarina och två busar vid namn Madde & Andreas. Det är inte så ofta jag spenderar nätter hemma hos min Pappa på Lördagskvällar, och andra sidan aldrig, men igår kände jag att det var dags efter ca 2 månaders mellanrum.
Det är inte heller så ofta som jag är hos doktorn på Fredagskvällar, men i Fredags var jag det. Först fick jag ta blodprov och sen sätta mig i väntrummet. Efter lästa tidningar och endel skratt åt stämningen inne i rummet, kom läkaren till slut. Han va inte bara en läkare utan en tysk sådan. Jag skakade hand med honom och han sa vad han hette men det fanns ingen chans i världen till att jag skulle hört vad han sa. Det kunde ju berott på att jag nästintill är döv nu för tiden, men jag tror ändå att det berodde på hans tyska brytning. Under hela besöket så försökte jag verkligen hålla mig för skratt. Men det han pratade om var ju trots allt mig och min hälsa så det var ju ganska viktigt att jag skulle förstå vad han sa och det gjorde jag knappt. Det såg nog rätt kul ut när jag satt och log mot honom under hela tiden, han kaske missuppfattade mig och trodde att jag flörtade. hemska tanke. Men allt gick bra och jag fick nästan gissa mig fram till vad felet va på mig, eller felen kankse man ska säga.
Nu ska jag duscha i flera timmar & ta hand om mig själv.
Jag kan börja och beskriva min fysiska hälsa som bara tycks bli värre och värre. Hur i helvete lyckas man med öroninflammation, bihåleinflammation OCH möjligen halsfluss på en gång?! Må mig kalla hypokondriker, men va fan. Det gör faktiskt ont i halsen också. Men jag får väl hoppas på det bästa.
Natten spenderade jag hos min käre Far & Catarina och två busar vid namn Madde & Andreas. Det är inte så ofta jag spenderar nätter hemma hos min Pappa på Lördagskvällar, och andra sidan aldrig, men igår kände jag att det var dags efter ca 2 månaders mellanrum.
Det är inte heller så ofta som jag är hos doktorn på Fredagskvällar, men i Fredags var jag det. Först fick jag ta blodprov och sen sätta mig i väntrummet. Efter lästa tidningar och endel skratt åt stämningen inne i rummet, kom läkaren till slut. Han va inte bara en läkare utan en tysk sådan. Jag skakade hand med honom och han sa vad han hette men det fanns ingen chans i världen till att jag skulle hört vad han sa. Det kunde ju berott på att jag nästintill är döv nu för tiden, men jag tror ändå att det berodde på hans tyska brytning. Under hela besöket så försökte jag verkligen hålla mig för skratt. Men det han pratade om var ju trots allt mig och min hälsa så det var ju ganska viktigt att jag skulle förstå vad han sa och det gjorde jag knappt. Det såg nog rätt kul ut när jag satt och log mot honom under hela tiden, han kaske missuppfattade mig och trodde att jag flörtade. hemska tanke. Men allt gick bra och jag fick nästan gissa mig fram till vad felet va på mig, eller felen kankse man ska säga.
Nu ska jag duscha i flera timmar & ta hand om mig själv.
Kommentarer
Trackback
