Goodbye my lover.
Efter de seanste 2 inläggen så har jag kankse varit lite deprimerad & nere. Men jag tror egentligen inte att jag är sån, utan bara för ögonblicket. Men det är ju bara jag vad tror.
Jag har inte denna bloggen för att fläka upp mig själv eller inte för andras skull heller för den delen. Jag tror mest att jag har den för mig själv, det är bara att andra råkar att kunna läsa den. Men det hade nog lite gärna kunnat vara min dagbok som hade legat under min madrass.
Jag kan knappt förställa mig att jag på riktigt har bott här, hemma hos min Pappa. Det kanske är ett tecken på att jag har bott hemifrån ett ganska bra tag nu, mer exakt två och ett halvt år. Det är ganska lång tid, tillräckligt lång tid för att växa till sig. För det har jag. Jag vet inte vilka det var som kände mig bäst på högstadiet, men jag kan tänka mig att det är ganska stor skillnad mellan då & nu. Jag vet fortfarande inte vilka det är som känner mig bäst nu, men jag har väl mina aningar. En del kankse tror att man känner mig, men kankse inte i själva verket gör det. Men vad spelar det för roll? Det viktigaste är väl att jag känner mig trygg i mina vänners närvaro.
För tillfället har jag ingenting att göra, men jag funderar på att ringa en person. Men vet inte om det är så lägligt, eftersom att hon/han råkar vara den sista personen på jorden som jag borde prata med just nu. Men det spelar ju inte heller så stor roil egentligen.
Ciao.
Åh, herre; min gud.
igår var jag ensam hela kvällen, som visade sig i mitt senaste inlägg. Mycket djupt & destruktivt (?). Men för min del var det bara en slags dagbok. Ibland tänker jag att det kan vara ganska svårt att förstå mig, jag vet inte. Men ibland så kommer jag på mig själv med att vara schitzo. Helt ärligt, det är en låg historia om mina baktankar med det. Men i alla fall.
Hur kan du veta hur det känns,
när du säger att du aldrig har fått en chans.
Och hur kan du påstå att du vet,
när du säger att du aldrig har haft den känslan.
Det verkar som om du aldrig kommer förstå mig.
Det verkar som om du aldrig kommer förstå,
att allt inte handlar om dej.
Du ljuger om löften som att ge mig kärlek livet ut,
men mitt liv har inte tagit slut.
Du tog allt som fanns,
och slängde iväg det.
Du gömde det någonstans,
lalala.
En sak som är bra, är att jag har kommit igång med mitt skrivande igen. Och denna gången tror jag att det är på rikigt. En dag kommer jag att släppa det albumet som jag har drömt om. Och männiksor ska sörja med mig.
Lite tragiskt, men skyll er själva.
Nu sover alla i huset & jag tänker göra det samma.
lugnt & fundersamt.
För det första, är inte "Fisförmän" bland det fulaste ordet som finns?
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med det här. Jag säger en sak när jag är nykter & en sak när jag är onykter. Jag får falska förhoppningar & jag jobbar ihjäl mig. Jag är hemma hos henne som påminner mig om allt. Allt som jag saknar & längtar tillbaka till. Men nej, man kan inte längta tillbaka till något som aldrig kommer att kahända. Och man kan inte hoppas på någonting, som aldrig kommer förändras. Och man kan varken trolla fram eller bort känslor. Man kan inte förneka att man faktiskt har ett liv att ta hand om. Man har en framtid, problemet är att man inte vet hur den ser ut. Och ja, jag kanske flyttar till England inom sinom tid & lämnar er. Lämnar allt vad som har med Skene & Kinna att göra & hittar ett nytt liv. Glömmer allt som denna hålan innehåller, men inte människorna så klart. Människor i denna hålan kommer jag aldrig glömma. Och varför kan inte jag få som jag vill? Men vad vill jag? Jag vet ju inte ens det själv. Jag vill stå i mitt rum, lyssna på limp bizkit & har fjärilar i magen. Jag vill gå i ett kallt kinna till biosalongen. Jag vill hålla din hand igen & känna mig speciell. Jag vill börja om från början.
För tänk om det trots allt inte blir som man har tänkt sig? Det blir det definitvit inte.
För jag älskar att rota i mammas sminkväska & jag saknar dig.
shit.
"Oh shit", bubblar ofta i min mun numera. jag vet inte vart jag har fått det ifrån, men det är ju så jävl fult.
Nu sitter jag i min säng, nyduschad & njuter av min chokladkartong som jag fick idag av mina chefer. det var mycket omtänksamt & behövlifr i dessa tider. tackar.
fan, jag vill inte uttrycka mig om gårkvällen, men SHIT. (oh fy fan vilken äcklig chokladpralin.)
ikväll ska jag inte göra någonting alls. skönt.
Dessa perioder.
Nu har jag "depression-period" där det har blivit för mycket, just denna veckan. Farväl-telefonsamtal, prov som gick åt helvete, rykten om erbjudanden, betalning av körkort, nervositet så jag knappt kan stå på benen & lite därtill. Men det konstiga är att det har hänt en hel del kul också. Min klass har jag aldrig haft det så kul med som nu, roller till det sceniska projektet är utgivna, arbetsmiljö & säkerhet arbetet uppskjutet mm. Så varför denna nedgång? -Jag vet inte.
Jag har hittat en ny favoritlåt. Like you said - Tiger Lou. Woonderful.
En sak som gör mig irriterad är att jag inte förstår på mig själv ibland. Som ni flesta vet, och som många andra också får, är att jag får för mig saker ofta. Inte bara ofta utan alltid, när jag tänker efter. Jag inbillar mig också saker, som gör min livssituation svårare att nå upp till. Varför känner jag mig så förbannat (...) ? Om det är så, blir jag lite putt. Men livet går väl vidare, någongång.
Det är ditt val & du får göra vad du vill med det. Men skyll inte på mig sedan när jag inte finns kvar, för valet är fortfarande ditt. Jag stöttar dig allt jag kan, men jag tror inte att jag är tillräcklig för dig. - Ja, just du. Ta åt dig, älskade.
Jag har precis lagat Jakobs frestelse. Det kommer bli gott & jag ska inte äta ensam. Det ska bli mysigt att äta med Gull-Emelie. ♥
Oh, it feels just like you said it would.
Adjö.
She needs to hear she´s beautiful.
Musik gör mig känslig. Känslosam med många olika reaktioner. Jag kan bli glad, ledsen, nedstämd, lycklig etc. av olika slags musik. Och det är det bra med musik, det kan hjälpa en i många olika versioner.
Ikväll ska jag mysa med pepparkakor, vörtbröd & skumjultomtar. Det ska bli gott, gott med sällskap & mat. Jag älskar julmat & allt inom det och lätt att jag kommer gå upp i vikt under denna månaden. Men det gör inget, för det är det värt.
Det var väl det jag ville skriva i nuläget.
party!
Asså. Vi hade det skitkul. 
Tobias, Mikael var två av mina partyvänner denna fredagskväll på Stars. Man kan ha det roligare än vad jag har det nu.
Tack & hej.
Lördagskväll.
Jag jobbade idag på Skrädderiet & har länge jobbat där. I tre år och lite mer faktiskt & har närmare bestämt serverat te omöjligt-att-räkna gånger. Så idag, när jag stod där med te koppen i ena handen & silen i den andra, så tänkte jag efter lite under det dussintals gångerna jag gjorde te under dagen. Det slog mig att det finns en deadline, ett visst antal sekunder, som bevisar hur snabb jag egentligen är på just te-tillagande (inte för att det är så svårt, men jag har ändå en poäng.) Det går till så här.
-Hej, kan jag hjälpa dej?, säger jag.
Kunden säger:
- Ja jag skulle vilja ha en kopp te, tack.
Då säger jag:
-Liten eller stor?
Då svarar kunden:
- Liten.
Ifrån det ögonblicket så börjar min sk deadline. Jag tar den vita koppen, ställer den under "kranen", vrider på kranen. De 5 sekunderna som vattnet kokar neråt i koppen från "kranen", har jag ännu en deadline. På dom 5 sekunderna ska jag hinna ta fram tallriken till koppen & lyfta min hand och ta en sil, samtidigt som jag ska hålla koll på att jag inte ska överflöda koppen och därmed bränna sönder min hand. Och det mina vänner, är lättare skrivet än gjort. Då koppen är fylld, är mina båda deadlines slut, men inte nog med det. Jag ska också fråga vilken smak kunden vill ha, om hon eller han redan inte har bestämt sig under de sekunderna som det kokande vattnet rinner ner från "kranen" till koppen. Då kanske vi är uppe i tio sekunder. Min slutats är att jag hade kunnat servera 6koppar te, inkl.alla de moment som jag går igenom, under en minut. Men om kunden ska lukta på teet etc, så tar nog kanske lite längre tid.
Med detta vill jag säga att när man har haft en regelbunden arbetsplats i 3 år, så kallar jag inte detta skicklighet utan helst en arbetsskada. Det är sånt här man tänker på när man kan saken utan att titta. Man har koordinationen i händerna & man hade inte kunnat göra det på ett annat sätt.
Det är samma sak när man ska ta en tallrik för att servera en macka eller en bakelse etc. Man slänger omedvetet bak handen i just den riktning som tallrikarna står på hyllan. Man prickar liksom aldrig fel.
Och med detta vill jag säga att jag har en nykter lördagskväll & det är underbart att slippa vara bakfull imorgon. Må ni tro att jag är en alkis, men ni har fel. För det är jag inte. (Mor & Far, tro mig.) Men jag kan däremot erkänna att jag har ovanor, men vem har inte det?
Upp & ner.
Vi har så sjukt mycket att göra innan jul i skolan. Det är inlämning efter inlämning, prov efter prov. Och jag SPYR över mitt historia prov på tisdag. Elfte December har vart så långt borta, men nu är näästa vecka. shit. jag orkar inte.
Ignonera mig inte för att du inte orkar med mig, ignonera mig för att du vill.
Jag trodde att jag skulle skriva världes längsta inlägg nu, men det sa stopp. skrämmande.
/ hejdådårå.
