Lördagskväll.
Jag har blivit lite smått förälskad i Pepparsalami. Och det är nog tack vare Inger, för det var hon som sa att jag skulle köpa det. Jag äter det till varenda macka jag slänger i mig & jag tröttnat aldrig. Så ost & skinka, släng er i väggen.
Jag jobbade idag på Skrädderiet & har länge jobbat där. I tre år och lite mer faktiskt & har närmare bestämt serverat te omöjligt-att-räkna gånger. Så idag, när jag stod där med te koppen i ena handen & silen i den andra, så tänkte jag efter lite under det dussintals gångerna jag gjorde te under dagen. Det slog mig att det finns en deadline, ett visst antal sekunder, som bevisar hur snabb jag egentligen är på just te-tillagande (inte för att det är så svårt, men jag har ändå en poäng.) Det går till så här.
-Hej, kan jag hjälpa dej?, säger jag.
Kunden säger:
- Ja jag skulle vilja ha en kopp te, tack.
Då säger jag:
-Liten eller stor?
Då svarar kunden:
- Liten.
Ifrån det ögonblicket så börjar min sk deadline. Jag tar den vita koppen, ställer den under "kranen", vrider på kranen. De 5 sekunderna som vattnet kokar neråt i koppen från "kranen", har jag ännu en deadline. På dom 5 sekunderna ska jag hinna ta fram tallriken till koppen & lyfta min hand och ta en sil, samtidigt som jag ska hålla koll på att jag inte ska överflöda koppen och därmed bränna sönder min hand. Och det mina vänner, är lättare skrivet än gjort. Då koppen är fylld, är mina båda deadlines slut, men inte nog med det. Jag ska också fråga vilken smak kunden vill ha, om hon eller han redan inte har bestämt sig under de sekunderna som det kokande vattnet rinner ner från "kranen" till koppen. Då kanske vi är uppe i tio sekunder. Min slutats är att jag hade kunnat servera 6koppar te, inkl.alla de moment som jag går igenom, under en minut. Men om kunden ska lukta på teet etc, så tar nog kanske lite längre tid.
Med detta vill jag säga att när man har haft en regelbunden arbetsplats i 3 år, så kallar jag inte detta skicklighet utan helst en arbetsskada. Det är sånt här man tänker på när man kan saken utan att titta. Man har koordinationen i händerna & man hade inte kunnat göra det på ett annat sätt.
Det är samma sak när man ska ta en tallrik för att servera en macka eller en bakelse etc. Man slänger omedvetet bak handen i just den riktning som tallrikarna står på hyllan. Man prickar liksom aldrig fel.
Och med detta vill jag säga att jag har en nykter lördagskväll & det är underbart att slippa vara bakfull imorgon. Må ni tro att jag är en alkis, men ni har fel. För det är jag inte. (Mor & Far, tro mig.) Men jag kan däremot erkänna att jag har ovanor, men vem har inte det?
Jag jobbade idag på Skrädderiet & har länge jobbat där. I tre år och lite mer faktiskt & har närmare bestämt serverat te omöjligt-att-räkna gånger. Så idag, när jag stod där med te koppen i ena handen & silen i den andra, så tänkte jag efter lite under det dussintals gångerna jag gjorde te under dagen. Det slog mig att det finns en deadline, ett visst antal sekunder, som bevisar hur snabb jag egentligen är på just te-tillagande (inte för att det är så svårt, men jag har ändå en poäng.) Det går till så här.
-Hej, kan jag hjälpa dej?, säger jag.
Kunden säger:
- Ja jag skulle vilja ha en kopp te, tack.
Då säger jag:
-Liten eller stor?
Då svarar kunden:
- Liten.
Ifrån det ögonblicket så börjar min sk deadline. Jag tar den vita koppen, ställer den under "kranen", vrider på kranen. De 5 sekunderna som vattnet kokar neråt i koppen från "kranen", har jag ännu en deadline. På dom 5 sekunderna ska jag hinna ta fram tallriken till koppen & lyfta min hand och ta en sil, samtidigt som jag ska hålla koll på att jag inte ska överflöda koppen och därmed bränna sönder min hand. Och det mina vänner, är lättare skrivet än gjort. Då koppen är fylld, är mina båda deadlines slut, men inte nog med det. Jag ska också fråga vilken smak kunden vill ha, om hon eller han redan inte har bestämt sig under de sekunderna som det kokande vattnet rinner ner från "kranen" till koppen. Då kanske vi är uppe i tio sekunder. Min slutats är att jag hade kunnat servera 6koppar te, inkl.alla de moment som jag går igenom, under en minut. Men om kunden ska lukta på teet etc, så tar nog kanske lite längre tid.
Med detta vill jag säga att när man har haft en regelbunden arbetsplats i 3 år, så kallar jag inte detta skicklighet utan helst en arbetsskada. Det är sånt här man tänker på när man kan saken utan att titta. Man har koordinationen i händerna & man hade inte kunnat göra det på ett annat sätt.
Det är samma sak när man ska ta en tallrik för att servera en macka eller en bakelse etc. Man slänger omedvetet bak handen i just den riktning som tallrikarna står på hyllan. Man prickar liksom aldrig fel.
Och med detta vill jag säga att jag har en nykter lördagskväll & det är underbart att slippa vara bakfull imorgon. Må ni tro att jag är en alkis, men ni har fel. För det är jag inte. (Mor & Far, tro mig.) Men jag kan däremot erkänna att jag har ovanor, men vem har inte det?
Kommentarer
Trackback
