mamiil

Alanya, inte bara saker vi gjorde, utan våran gemenskap. Helt otroligt så mycket jag tycker om dessa fyra tjejer som jag ägnade min första semestervecka åt. Det skapades många ont-i-magen-skratt veckan igenom och lyckan? Det går inte att beskiva. Jag vill tacka er för att ni gjorde denna resan oförglömlig och åh..det var så himla roligt. Jag älskar er. (Och jag saknar att vakna i jämte Nicole frysandes..hoho)

Känslan som fick mig att bli lycklig gick bort lika snabbt som den kom. Livet i Sverige, i min lägenhet och i mina tankar gör mig ledsen. Jävla helvete. Jag mådde ju så himla bra nu veckan som gick. Och jag kommer hem till minnen och tankar som verkar ha etsat sig fast i mina väggar och trycker sig in i mig så fort jag öppnar dörren hem till mig. Ångest över att jag fortfarande inte har det livet jag hade för en månad sedan & alla dessa jävla tankar. Tänkandet gör mig galen;man borde få stänga av sin tankeverksamhet i hjärnan under de tider i livet som man vill tänka mest.

Brun är jag med. Pelle kallade mig neger en gång, av ren avundsjuka antar jag, och han sa att jag hade negerblod i mig. Vilket inte var roligt att höra, men samtidigt bra. Det är kul att bli Brun. SEXYBABY. (Vi är sexiga allihopa med våra brunbrända ben).

"The worst mistake to make, or the promise you simply have to break."

Mamma, detta var mitt utseende på Balen. : )

När jag använder ordet Hysteri kan jag väl inte riktigt stå för det. Det är inte så hysteriskt, men det är mycket nu. Bal imorgon & jag tror att vi alla är lika mycket förväntansfulla som jag är. HÄNDER DET HÄR VERKLIGEN?

Det pågår en dialog inom mig, mellan dig & mig.
Jag undrar om jag någonsin kommer få svar på de frågor som jag har,
& jag undrar hur lång tid det kommer att ta när jag får lyckorus i mig igen.
För jag har nästan glömt hur det känns.