Wolá!
Mode har aldrig varit min grej riktigt. Okej att man följer mode mer eller mindre, men att vara modell trodde jag aldrig att jag skulle varken bli tillfrågad eller ställa upp på. Men det gjorde jag och Leilas klänning är så himla fin. Jag tror jag fick den, men är inte säker. Men om fallet är så så är det faktiskt bara jag i HELA världen som har en sån klänning. Det är coolt.
Musiken flödar ut ur mig och jag flyger också ut ur skolan om 13 dagar. Herre min Gud.
Ge mig något att tro på igen.
ms Djurfobi.
När jag säger att jag inte tycker om djur, vilket många har svårt att förstå, så menar jag det. Katter är okej men när hundar eller vilka som helst andra djur med tungor kommer och ska slicka en i ansiktet eller på benet så blir jag äcklad.
Klassresa är kul. Det får mig på andra tankar och det blir ett plus när ens mentorer inte är tråkiga, snarare tvärtom.
Det är lite synd att vi är i göteborg, där allting finns överallt som jag fruktar över. men jag tycker ändå om göteborg och jag vill bo här har jag kommit fram till. inte en livstid, men några år hade vart helt okej. en decennium kankse.
Jag orkar inte mer, jag är hungrig. eller mest sugen. korv med bröd är inte fel.
/M.
Klassresa är kul. Det får mig på andra tankar och det blir ett plus när ens mentorer inte är tråkiga, snarare tvärtom.
Det är lite synd att vi är i göteborg, där allting finns överallt som jag fruktar över. men jag tycker ändå om göteborg och jag vill bo här har jag kommit fram till. inte en livstid, men några år hade vart helt okej. en decennium kankse.
Jag orkar inte mer, jag är hungrig. eller mest sugen. korv med bröd är inte fel.
/M.
.
Varje gång jag tänker på vad som inte finns längre vrids stenen mellan mina två stora bröst ett varv och det gör mig livrädd för sorgen jag inte kan bearbeta och det gör mig immun mot verkligheten.
Varje dag.
Att bli dumpad är bland det värsta som man kan drabbas av. Någon blir nog dumpad varje dag i världen på hundra olika sätt men vet ni vad? Det hjälper inte att veta det och det hjälper inte att andra har klarat att gå igenom det som jag går igenom nu. Det hjälper inte ett skit för jag har mina känslor och och min tankar och det spelar ingen roll om andras tankar ens liknar mina. Jag sörjer på mitt sätt och jag mår efter det. (Just i detta ögonblick såg jag min händer över tangentbordet och dom ser äckliga ut. Gamla, skrynkliga och bruna.)
Jag kan uppriktigt säga att det finns människor som har och går igenom värre saker än vad jag gör nu, men i nuläget spelar det ingen roll för jag mår lik förbannat lika dant ändå. och jag hatar uttrycket som jag inte ens kommer ihåg namnet på som jag inte har varit värt att lägga på mitt minne. Men ni vet det där med "...så står det tusen åter." Det hjälper inte heller att det sägs så för jag är lik förbannat lika kär i Honom och den personen ändå. Det kankse känns bra att säga det som en tröst, att det finns 45 miljarder killar till i den här världen, men jag bryr mig inte.
Det är svårt att vara ensam när man kommer till sådana här situationer för det är då jag verkligen behöver stöd. Stödet till att gå vidare och tänka på "de bra sakerna" i livet. Studenten, balen etc. Men det spelar heller ingen roll om jag har mycket framför mig, det svider lika mycket ändå. Jävla helvete. Min framtid framåt de kommande månaderna har förstörts, jag tvivlar inte på att jag kommer må bra igen, men man får liksom bygga upp ett nytt mönster att leva efter. Och det är för jävligt, för jag vill inte ha något annat mönster. WOHOO vad roligt och åka på klassresa nästa vecka, eller? Ja till en viss del men under dom dagarna var Han också med i mitt fullkomliga och färdiga pussel som inte existerar längre. Vi existerar inte längre och och det var det som stod på framsidan av pusselts kartong. Vi, med stora bokstäver.
Jag tänker inte sitta och berätta hur dåligt jag mår bokstavligt och jag tänker inte heller be er tycka synd om mig, vilket jag kankse oskyldigt gör, men det är inte meningen. Mitt liv har förändrats de senaste tre dagarna och dom har sugit balle. Det svider fortfarande och min sorg går inte att beskriva. När jag orkar ta tag i mina inbjudningar och när jag orkar bry mig om om mitt hem igen då kan man säga att jag har tagit ett steg uppför trappan, men trappan är lång och jag kryper upp.
Goodbye Pornoguy.
Jag kan uppriktigt säga att det finns människor som har och går igenom värre saker än vad jag gör nu, men i nuläget spelar det ingen roll för jag mår lik förbannat lika dant ändå. och jag hatar uttrycket som jag inte ens kommer ihåg namnet på som jag inte har varit värt att lägga på mitt minne. Men ni vet det där med "...så står det tusen åter." Det hjälper inte heller att det sägs så för jag är lik förbannat lika kär i Honom och den personen ändå. Det kankse känns bra att säga det som en tröst, att det finns 45 miljarder killar till i den här världen, men jag bryr mig inte.
Det är svårt att vara ensam när man kommer till sådana här situationer för det är då jag verkligen behöver stöd. Stödet till att gå vidare och tänka på "de bra sakerna" i livet. Studenten, balen etc. Men det spelar heller ingen roll om jag har mycket framför mig, det svider lika mycket ändå. Jävla helvete. Min framtid framåt de kommande månaderna har förstörts, jag tvivlar inte på att jag kommer må bra igen, men man får liksom bygga upp ett nytt mönster att leva efter. Och det är för jävligt, för jag vill inte ha något annat mönster. WOHOO vad roligt och åka på klassresa nästa vecka, eller? Ja till en viss del men under dom dagarna var Han också med i mitt fullkomliga och färdiga pussel som inte existerar längre. Vi existerar inte längre och och det var det som stod på framsidan av pusselts kartong. Vi, med stora bokstäver.
Jag tänker inte sitta och berätta hur dåligt jag mår bokstavligt och jag tänker inte heller be er tycka synd om mig, vilket jag kankse oskyldigt gör, men det är inte meningen. Mitt liv har förändrats de senaste tre dagarna och dom har sugit balle. Det svider fortfarande och min sorg går inte att beskriva. När jag orkar ta tag i mina inbjudningar och när jag orkar bry mig om om mitt hem igen då kan man säga att jag har tagit ett steg uppför trappan, men trappan är lång och jag kryper upp.
Goodbye Pornoguy.
.
Jag är inte tillgänglig.
