konsertefterkonsertefterkonsert.
Jag läste något mycket underhållande på en tvål-förpackning häromdagen & tänkte roa er och dela med mig av det.
"En modern, läcker tvål, designad och trendig. skapad inte bara för att uppfylla din huds behov utan också berika din själ. Den har en förtjusande, själständig doft som kommer skänka dig lycka, fräschör och glädje varje dag i ditt liv.p-H balanserad."
Modern? Ja, kanske lite.
Läcker? Njae.
Designad & trendig? Inte mer än någon annan tvålflaska.
Uppfyller mina huds behov? Ja, mitt sminks i alla fall.
Berikar min själ? Inte vad jag har märkt.
Förtjusande & självständig doft? Möjligt.
Skänka mig lycka? Nej.
Färschör? Jadå.
Glädje varje dag? Hm. Tveksamt.
Min slutsats om denna beskrivning på tvålen gör mig skeptisk. Jag har aldrig sett en sådan patetisk förklaring på en två förut & det var nog första och sista gången. Shit.
Jag hoppas ni fick er ett roligt skratt, för det fick jag.
Oh my.
Jag hatar alla mina känslor som bildas pga alla situationer jag befinner mig i nu.
Fredag, Lördag & Söndag.
Jag är ganska dålig på att skriva blogg. Jag gör det nästan aldrig som ni märker & jag vet inte varför.
Det är så jävla mycket nu.
I Fredags så jobbad jag på Stars i Kinna & det var helt okej faktiskt. Inte allt för roligt och bara sitta en hel kväll, men ändå. Det var faktiskt ganska roande, speciellt när det kom folk dit som man kände. Det var också kul och se hur människor skämde ut sig med tanke på alla frågor om vad jag hette, om jag var singel, att det var en "snygg garderobsbrud" mm. Jag skulle hämta några glas på baren när en kille satt där och sa.
- Får jag fråga dej en sak?, sa han.
-Ja det får du väl, sa jag lite fundersamt.
-Är du singel?
- Ja (brast ut i skratt), det är jag. Vaddå?
Sen slutade det med att han satt & garvade för jag vet inte vad. Men det var kul i alla fall. Och sen gick jag.
Jag jobbade också på Skrädderiet igår på dagen & det var nog den roligaste jobbardagen där på länge. Jag burkar bli lite irrterad på folk ibland när dom blir sura mm. Men igår så blev jag faktiskt inte sur en enda gång, förutom när jag tappade ur all skummad mjölk på bänken som hade tagit så lång tid att skumma. Men sen var allt NICE. Fan vad jag hatar det ordet. Sluta uttala det männiksor.
Så igår skulle jag ju jobba på stars också var det tänkt, men det blev inte så. Det bästa med allt var att precis när jag steg ut ur duschen för att göra iordning mig på kvällen, så ringde min syster & sa att jag inte behövde jobba. Så istället för att ta på sig en obekväm kjol, så tog jag på mig mys & myste hela kvällen istället. Det var härligt. Tack vänner.
Idag har jag gjort mer än å sitta här egentligen. Men nu snart ska jag få tummen ur röver & börja göra mina sysslor. Projektarbete, ism-prov, "Kriser/Krishantering i samband med sorg" & mer tror jag. Men en sak som jag slipper plugga på är KÖRKORTSTEORI. Så jävla gött att det är borta ur mitt liv, förhoppningsvis för alltid.
När man varken äter eller sover som man ska i en veckas tid så går man ner i vikt & det har jag märkt. Jag vet att jag kommer gå upp så snart som jag börjar leva ett normal liv igen, men det är inte helt fel att njuta av de timmarna som man väger i nuläget 55.6. Man kan ju låtsas att jag jag närmare har gått ner tio kilo sen när jag var som "störst" & det känns bra, även om jag vet att det egentligen inte är så.
Jag har kommit på en sak. Varje morgon när jag vaknar så har jag alltid ont på ett ställe och det är inte samma ställe hela tiden heller. Först var det armarna, sen vaden & idag när jag vaknade så hade jag ont i mitten av låret. Vad gör jag när jag sover?
irriterande.
Jag kan inte blotta mig på bloggen om min irriterande situation, men jag kan meddela att jag infinner mig i en sådan. Jävla helvete, jag visste att detta skulle hända.
Det var kul igår. Och det blev precis lagom med 5 öl, det är inte så mycket. Jag har lärt mig att hantera mig själv & det är ju en bra grej.
Jag har ingenting att göra nu så jag tänkte att jag skulle skriva lite blogg, men kan inte komma på vad jag ska skriva om. Jag ska övningsköra snart och jag känner mig så underlägsen när jag ska det för jag ligger fortfarande på ett stadium där jag måste det, medans nästan alla i min ålder har sitt körkort i din hand. Men jag det är inte lång tid kvar för mig nu, inte alls lång tid & jag kommer klara det precis lika bra som alla andra.
En tanke slog mig när jag satt och väntade på Anna i skolan i Torsdags, då klockan var kvart över fyra och alla sunkiga städiskor städade. Om man blir städerska, så har man antningen gått en utbildning men man har helt enkelt inte lyckats med det som man drömde om i ungdomsåren. Och det slutade med att man inte hade något val till arbete. Men sen finns det som som inte gick en utbildning, pga olika orsaker, och aldrig kunde bli det dom ville och som jobbar som städerska & alltid kommer att göra det. Jag själv har ingen kritik emot städarskor, kankse kan vara kul att städa på en gymnasieskola och det var det jag skulle komma till. Hur kan dom psykiskt sett jobba på en ganska framgångsrik & bra skola dag ut och dag in, utan att känna sin misslyckade? Jag menar, det går kankse 1500 elever på Marks Gymnasieskola och alla är där för att lyckas, komma någonstans med livet & sedan leva med det. För alla som går på Gymnasiet har en mer eller mindre bra utbildning, som tveksamt kommer bli städerska. För hur roligt det än är, så är arbetet Städerska ett arbete som nästan kan verkas vara lite, kankse inte underklass, men ändå ett jobb som jag nästan är övertygad om inte är ett drömyrke. Däremot kankse ett nödarbete.
Jag vet inte vilka det är som läser min blogg, men jag hoppas inte ni tar illa upp för mina tankar om just Städerskor.
hepphepp.
Ikväll har jag spenderat min kväll med Cindy & Maria. Skulle aldrig falla mig in att CRISTOFFER skull åka ut. Okej, jag tittar inte så mycket på Idol, men en sak jag har förstått är att han inte borde åka ut för han är båda snygg & bra. fan. Men ingenting man kan göra någonting åt, som det mesta här i världen.
Jag ska jobba imorrn & det ska bli så jävla tråkigt. Ärligt, jag orkar inte. PLUS att jag inte har något fritidskort så jag måste gå till jobbet, vilket kan tänkas vara rätt skönt och det brukar vara skönt. Så, nej jag ska inte klaga på det.
Vet egentligen inte varför jag tog min an att skriva blogg, för jag har ingenting att skriva. Men nu gjorde jag det i alla fall.
Förnekelse.
Jag kan ta ett exempel. Igår var en bland dom bästa dagarna i mitt liv hittils, eftersom att jag klarade min uppskrivning som jag utan tvekan har kämpar för det senaste halvåret. Och den känslan jag hade inte går, går inte att beskrivas & det föll 20 kg ifrån min kropp. Mina två kuggningar gjorde alltså det hela värt, det spelar ingen roll att det gick åt helvete de första gångerna. Jag va glad hela dagen efter det och jag och Emelie gick på Kinarestaurang & drack cider, inte många dock för jag skulle ha körlektion tidigt nu på morgonen. Vi pratade allt ifrån gömda hemlightere till hur fan det finns så många olika raser som det finns i världen. (Ursäkta uttrycket.) Men emellan det här, pratade jag med Daniel. Jo, jag tycker om att prata med honom och det finns inga tvivel på det. Men då kommer det där känslorna som ligger och trycker i mitt undermedvetna, dom som bara vill skomma ut och göra sig sedda & märkta genom ångest & rädsla. Och när dom väl gör det, då är det inte roligt längre. Även den där självmordsattacken som var igår där nere, gjorde mig fördärvad eftersom att jag genom Daniels uttryck märkte att han nog inte var så långt ifrån denna händelse. MEN jag höll, och gör det alltid, humöret uppe och vill inte gräva ner mig i någonting som jag inte kan göra ett skit åt. Det enda som gäller är att hålla uppe humöret & det lyckades jag med. Som sagt, allt går upp & ner.
Det är ganska svårt att leva upp till singel. Okej, man behöver inte leva upp det tills max för att man råkar vara singel. Men det förväntas saker av en att jag ska hångla med männiksor för skojs skull & att jag ska titta på andra killar. Visst, jag är tjej och JA jag tittar på killar, självklart. Men det där med hångel gör mig nervös. Jag vill inte hångla med en massa killar bara för att. Fan jag har nog inte blivit en "Icke-strulande" människa efter ett förhållande. Det kan ändras, men det kan hålla kvar. Och jag tror inte att jag har ont av några av alternatvien, när det väl känns rätt. Men jag kan erkänna att jag saknar närhet och det gör nog alla singlar mer eller mindre, det är väl inget konstigt med det. Men jag får närhet när jag sover ijämte Emelie i min säng, bara det är härligt :)
(Jag är inte lesbisk, även om jag skulle vilja prova på "Leb-sex" som det så fult heter. Jag vet att både min Mamma & Pappa läser min blogg, men va fan. Ni får leva med att jag vill utforska världen. Tss. )
Idag har jag håltimma från halv tio till egentligen tre. Men jag ska utvecklingssamtal & Gitarrlektion. Det är drygt.
på tal om Utvecklingssamtal, varför heter det det? Man utvecklas väl inte för att man har ett samtal som handlar om utveckling? För det handlar inte ens om utveckling, möjligtvis hur man utvecklas i skolan, men man utvecklas ju inte mer för att man går på ett utvecklingssamtal. Om man är en någorlunda klok person, vet man väl hela tiden redan själv hur och när man utvecklas? Det lärare säger på utvecklingssamtalen är ju bara att dom frågar "Hur går det för dig, tycker du själv?" "Vad vill du förbättra nästa år?" MEN JAG KOMMER JU INTE GÅ ETT ÅR TILL, DET ÄR DET ALLRA SISTA. Vad pratar man då om på U T V E C K L I N G S S A M T A L E N? Helvete, jag vet inte vart min poäng finns. Det är nog bara jag som är dum.
