Vad är ett liv, utan livet i behåll?

Jag hatar mig själv för att jag inte kan glömma dig & jag tror inte att jag kan hata mig mera för det.  Du gör hela min tillvaro svårare att tillfredsställa & det finns inte en minut jag inte saknar dig. Jag trodde inte att jag kunde älska en människa så mycket, som i mitt huvud, har gjort mitt liv mycket svårare att leva. Men kankse inte i ditt. Jag tappar läran om hur man lever ett liv, den utbildning jag har gått i hela mitt liv. Men jag tjänar inte bättre på det, snarare sämre. 
     I sånt här läge borde jag glädjas åt det som faktiskt gör mitt liv värt att leva. Jag tänker inte radda upp er för då glömmer jag någon, som inte är värt att riskera. Jag borde glädjas åt dom, som faktiskt älskar mig och vill vara med mig. Inte på en förhållande-nivå, utan som jag faktiskt tror vill känna mig livet ut & inte vill lämna mig. För jag tror att jag har hittat några sådana själar. Det är jag nästan tvärsäker på. 
   
Men du gör det så jävla svårt & min ursäkt till att du äter upp mig inifrån är att du finns.

RSS 2.0