mamiil

För det första, är inte "Fisförmän" bland det fulaste ordet som finns?

Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med det här. Jag säger en sak när jag är nykter & en sak när jag är onykter. Jag får falska förhoppningar & jag jobbar ihjäl mig. Jag är hemma hos henne som påminner mig om allt. Allt som jag saknar & längtar tillbaka till. Men nej, man kan inte längta tillbaka till något som aldrig kommer att kahända. Och man kan inte hoppas på någonting, som aldrig kommer förändras. Och man kan varken trolla fram eller bort känslor. Man kan inte förneka att man faktiskt har ett liv att ta hand om. Man har en framtid,  problemet är att man inte vet hur den ser ut. Och ja, jag kanske flyttar till England inom sinom tid & lämnar er. Lämnar allt vad som har med Skene & Kinna att göra & hittar ett nytt liv. Glömmer allt som denna hålan innehåller, men inte människorna så klart. Människor i denna hålan kommer jag aldrig glömma. Och varför kan inte jag få som jag vill? Men vad vill jag? Jag vet ju inte ens det själv. Jag vill stå i mitt rum, lyssna på limp bizkit & har fjärilar i magen. Jag vill gå i ett kallt kinna till biosalongen. Jag vill hålla din hand igen & känna mig speciell. Jag vill börja om från början.

För tänk om det trots allt inte blir som man har tänkt sig? Det blir det definitvit inte.

För jag älskar att rota i mammas sminkväska & jag saknar dig.