Åh, herre; min gud.
Att det ska vara så svårt att släppa känslan av otillräcklighet. Jag strävar hela tien efter att få som jag vill & det kanske inte är så där jätte ofta som jag följer mitt hjärta. Dock borde jag göra det, alltid, men magkänsla, huvudet & hjärtat vill inte alltid gå samma väg som Jaget, vilket till stor del styrs av det mesta. Och alla mina frågor börjar alltid med "Varför?" , och jag har insett att mina frågor går inte att besvara. Inte någon av dom, för det finns så många & det finns inga svar. Men tror ni att jag fattar det? Nej, för jag frågar dom mig själv gång på gång.
igår var jag ensam hela kvällen, som visade sig i mitt senaste inlägg. Mycket djupt & destruktivt (?). Men för min del var det bara en slags dagbok. Ibland tänker jag att det kan vara ganska svårt att förstå mig, jag vet inte. Men ibland så kommer jag på mig själv med att vara schitzo. Helt ärligt, det är en låg historia om mina baktankar med det. Men i alla fall.
Hur kan du veta hur det känns,
när du säger att du aldrig har fått en chans.
Och hur kan du påstå att du vet,
när du säger att du aldrig har haft den känslan.
Det verkar som om du aldrig kommer förstå mig.
Det verkar som om du aldrig kommer förstå,
att allt inte handlar om dej.
Du ljuger om löften som att ge mig kärlek livet ut,
men mitt liv har inte tagit slut.
Du tog allt som fanns,
och slängde iväg det.
Du gömde det någonstans,
lalala.
En sak som är bra, är att jag har kommit igång med mitt skrivande igen. Och denna gången tror jag att det är på rikigt. En dag kommer jag att släppa det albumet som jag har drömt om. Och männiksor ska sörja med mig.
Lite tragiskt, men skyll er själva.
Nu sover alla i huset & jag tänker göra det samma.
igår var jag ensam hela kvällen, som visade sig i mitt senaste inlägg. Mycket djupt & destruktivt (?). Men för min del var det bara en slags dagbok. Ibland tänker jag att det kan vara ganska svårt att förstå mig, jag vet inte. Men ibland så kommer jag på mig själv med att vara schitzo. Helt ärligt, det är en låg historia om mina baktankar med det. Men i alla fall.
Hur kan du veta hur det känns,
när du säger att du aldrig har fått en chans.
Och hur kan du påstå att du vet,
när du säger att du aldrig har haft den känslan.
Det verkar som om du aldrig kommer förstå mig.
Det verkar som om du aldrig kommer förstå,
att allt inte handlar om dej.
Du ljuger om löften som att ge mig kärlek livet ut,
men mitt liv har inte tagit slut.
Du tog allt som fanns,
och slängde iväg det.
Du gömde det någonstans,
lalala.
En sak som är bra, är att jag har kommit igång med mitt skrivande igen. Och denna gången tror jag att det är på rikigt. En dag kommer jag att släppa det albumet som jag har drömt om. Och männiksor ska sörja med mig.
Lite tragiskt, men skyll er själva.
Nu sover alla i huset & jag tänker göra det samma.
Kommentarer
Trackback
