Goodbye my lover.
Jag vill bara att detta året skall ta slut egentligen. Jag tänkte lova mig själv en sak, nyårslöfte, att jag ska gå ner i vikt åter igen. Inte för andras skull, utan enbart för mig egen. Jag tror att det skulle lysa upp min tillvaro lite.
Efter de seanste 2 inläggen så har jag kankse varit lite deprimerad & nere. Men jag tror egentligen inte att jag är sån, utan bara för ögonblicket. Men det är ju bara jag vad tror.
Jag har inte denna bloggen för att fläka upp mig själv eller inte för andras skull heller för den delen. Jag tror mest att jag har den för mig själv, det är bara att andra råkar att kunna läsa den. Men det hade nog lite gärna kunnat vara min dagbok som hade legat under min madrass.
Jag kan knappt förställa mig att jag på riktigt har bott här, hemma hos min Pappa. Det kanske är ett tecken på att jag har bott hemifrån ett ganska bra tag nu, mer exakt två och ett halvt år. Det är ganska lång tid, tillräckligt lång tid för att växa till sig. För det har jag. Jag vet inte vilka det var som kände mig bäst på högstadiet, men jag kan tänka mig att det är ganska stor skillnad mellan då & nu. Jag vet fortfarande inte vilka det är som känner mig bäst nu, men jag har väl mina aningar. En del kankse tror att man känner mig, men kankse inte i själva verket gör det. Men vad spelar det för roll? Det viktigaste är väl att jag känner mig trygg i mina vänners närvaro.
För tillfället har jag ingenting att göra, men jag funderar på att ringa en person. Men vet inte om det är så lägligt, eftersom att hon/han råkar vara den sista personen på jorden som jag borde prata med just nu. Men det spelar ju inte heller så stor roil egentligen.
Ciao.
Efter de seanste 2 inläggen så har jag kankse varit lite deprimerad & nere. Men jag tror egentligen inte att jag är sån, utan bara för ögonblicket. Men det är ju bara jag vad tror.
Jag har inte denna bloggen för att fläka upp mig själv eller inte för andras skull heller för den delen. Jag tror mest att jag har den för mig själv, det är bara att andra råkar att kunna läsa den. Men det hade nog lite gärna kunnat vara min dagbok som hade legat under min madrass.
Jag kan knappt förställa mig att jag på riktigt har bott här, hemma hos min Pappa. Det kanske är ett tecken på att jag har bott hemifrån ett ganska bra tag nu, mer exakt två och ett halvt år. Det är ganska lång tid, tillräckligt lång tid för att växa till sig. För det har jag. Jag vet inte vilka det var som kände mig bäst på högstadiet, men jag kan tänka mig att det är ganska stor skillnad mellan då & nu. Jag vet fortfarande inte vilka det är som känner mig bäst nu, men jag har väl mina aningar. En del kankse tror att man känner mig, men kankse inte i själva verket gör det. Men vad spelar det för roll? Det viktigaste är väl att jag känner mig trygg i mina vänners närvaro.
För tillfället har jag ingenting att göra, men jag funderar på att ringa en person. Men vet inte om det är så lägligt, eftersom att hon/han råkar vara den sista personen på jorden som jag borde prata med just nu. Men det spelar ju inte heller så stor roil egentligen.
Ciao.
Kommentarer
Postat av: Bella.
Men mailn, inte behöver du gå ner i vikt. (och jag vet, så säger folk, och sen så är det ju så att man gör inget för någon annans skull, man gör det för sin egen, det vet jag.)
Men du är ju världssöt. Tokbarn!
Trackback
