sjuk, sjuk & sjuk.
Innan har man nästan önskat att man va sjuk, när det gäller att gå till skolan etc. Men just nu skulle jag faktiskt vilja gå till skolan och inte ligga hemma & inte ha någonting att göra. Men med tanke på omständigheterna kankse man borde ta tillfället i akt att kankse plugga det man inte hinner annars. Men jag orkar ju knappt det liksom. Jag har faktiskt städat idag, trots att jag inte orkar det heller. Men man måste väl göra något vettigt. Jag gick också till körskolan en sväng & tvingade mig till att lära mig till körkortsteori. Känns tungt att kankse suttit där för 150:e gången nu. Men tänk vad jag glad jag kommer bli sen när jag väl har mitt förbannade körkort och tänk vad fattigt jag kommer vara. Sånt som händer.
När man är sjuk har man tid till att tänka mycket, och det är precis det jag har gjort nästan hela helgen och tills nu och troligen imorgon också. Innan, eller i praktiskt taget hela mitt liv, har jag alltid vart noga med att t.ex tvätta mitt hår varannan dag och tvättat mina tröjor efter en dags användning. Jag har också alltid vart noga med att lukta gott för jag hatar när jag inte gör det. Nu för tiden kommer jag aldrig ihåg när jag tvättar mitt hår, jag använder tröjor kankse till och med två dagar, som va förbjudet enligt min mening innan. Lukta gott? Jag känner inte hur jag luktar och kan därmed inte säga om jag luktar gott eller inte. Jag vet faktiskt inte vad som hänt, men mitt uppbrytande med Daniel kankse har med saken att göra. Jag är lisom vilse, har ingen koll på mig själv. Att vara sjuk gör ju saken ännu värre eftersom att man då ännu mer skiter i saker, för att man helt enkelt inte orkar.
När man har pojkvän, även om den bor 30 mil ifrån en, så känner man sig alltid fin oavsett. För man tänker "Det spelar ingen roll hur jag ser ut, för jag vet att det finns en som älskar mig ändå." Och det har vart så i nästan ett år & nu när det året har gått och man inte har någon pojkvän längre, känner man inte så längre heller. Då helt plötsligt ger man en massa krav på sig, om att gå ner i vikt, vara snygg, vara snygg i håret etc. Varför är det så? Kan inte jag känna att jag är fin ändå & utan alla dessa krav. Jag vet inte hur ni andra tänker, men så är det med mig i alla fall. Jag kankse är konstig, för ibland vet jag att jag är det nämligen. Så fallet kan mycket väl vara så.
Ja, jag vet att tjatar mycket om att jag är sjuk, men låt mig göra det. Det är så förbannat tråkigt att vara själv när man är sjuk. Speciellt när man har feber, vilket jag inte har i nuläget. Men det är tråkigt ändå. Men jag kan ju inte heller tvinga hit folk & säga att dom måste komma hit, för då ger jag ju dom den risken att också bli sjuka och det är ju inte så bra. Men jag behöver ju inte pussas med alla heller, räcker bara att jag är i samma rum med någon. För ibland önskar jag att jag bodde hemma så det fanns folk som kunde ta hand om en när man behöver det so mest. Visst, jag får åka hem till min pappa när jag vill, men det är inte riktigt samma sak. Då har man inte sina saker man kan pilla med, eller sin egna säng att ligga i och så. Men har jag klarat mig i två år, kan jag väl lätt klara mig livet ut.
På tal om kraven som jag ställer, så har jag ett krav som att gå ut och gå varje dag för jag har fått för mig att det är bra för hälsan & för vikten. Och det är precis det jag ska göra nu.
När man är sjuk har man tid till att tänka mycket, och det är precis det jag har gjort nästan hela helgen och tills nu och troligen imorgon också. Innan, eller i praktiskt taget hela mitt liv, har jag alltid vart noga med att t.ex tvätta mitt hår varannan dag och tvättat mina tröjor efter en dags användning. Jag har också alltid vart noga med att lukta gott för jag hatar när jag inte gör det. Nu för tiden kommer jag aldrig ihåg när jag tvättar mitt hår, jag använder tröjor kankse till och med två dagar, som va förbjudet enligt min mening innan. Lukta gott? Jag känner inte hur jag luktar och kan därmed inte säga om jag luktar gott eller inte. Jag vet faktiskt inte vad som hänt, men mitt uppbrytande med Daniel kankse har med saken att göra. Jag är lisom vilse, har ingen koll på mig själv. Att vara sjuk gör ju saken ännu värre eftersom att man då ännu mer skiter i saker, för att man helt enkelt inte orkar.
När man har pojkvän, även om den bor 30 mil ifrån en, så känner man sig alltid fin oavsett. För man tänker "Det spelar ingen roll hur jag ser ut, för jag vet att det finns en som älskar mig ändå." Och det har vart så i nästan ett år & nu när det året har gått och man inte har någon pojkvän längre, känner man inte så längre heller. Då helt plötsligt ger man en massa krav på sig, om att gå ner i vikt, vara snygg, vara snygg i håret etc. Varför är det så? Kan inte jag känna att jag är fin ändå & utan alla dessa krav. Jag vet inte hur ni andra tänker, men så är det med mig i alla fall. Jag kankse är konstig, för ibland vet jag att jag är det nämligen. Så fallet kan mycket väl vara så.
Ja, jag vet att tjatar mycket om att jag är sjuk, men låt mig göra det. Det är så förbannat tråkigt att vara själv när man är sjuk. Speciellt när man har feber, vilket jag inte har i nuläget. Men det är tråkigt ändå. Men jag kan ju inte heller tvinga hit folk & säga att dom måste komma hit, för då ger jag ju dom den risken att också bli sjuka och det är ju inte så bra. Men jag behöver ju inte pussas med alla heller, räcker bara att jag är i samma rum med någon. För ibland önskar jag att jag bodde hemma så det fanns folk som kunde ta hand om en när man behöver det so mest. Visst, jag får åka hem till min pappa när jag vill, men det är inte riktigt samma sak. Då har man inte sina saker man kan pilla med, eller sin egna säng att ligga i och så. Men har jag klarat mig i två år, kan jag väl lätt klara mig livet ut.
På tal om kraven som jag ställer, så har jag ett krav som att gå ut och gå varje dag för jag har fått för mig att det är bra för hälsan & för vikten. Och det är precis det jag ska göra nu.
Kommentarer
Trackback
