mamiil

Jag kan inte förneka att jag saknar skol-tiden. Allt var så jävla simpelt då. Allt man behövde tänka på var att man skulle gå ut med bra betyg, vilket var ett slit på sitt sätt, men man hade så jävla roligt under tiden. Föräldrar & lärare tjatade om att "njut av tiden som ni har kvar" och det hade dom fan rätt i. Jag njöt inte mer än i den utsträckningen jag kunde, för jag visste inte bättre. Jag visste inte hur det var att kämpa för att överleva, eller överleva kampen. Någon åkte till London, någon åkte till New York, någon flyttade till växjö, några bodde kvar. Det var precis som att alla hade varsin pusselbit från vårat pussel; några tog den, andra inte. Jag är en av dom som inte tog pusselbiten & stannade kvar här i Skene. Och jobbar. Och jobbar. Men nu är det min tur att dra mig ur spelet. Jag ska bli frisör; den högsta drömmen jag någonsin haft, och alltid haft. Jag ser inte yrket som ett yrke, jag ser det som en passion. Ett lockbete som jag inte kan motstå. Den sista kakan som jag bara måste ha.

Men va fan, det kommer nya tider. Det kommer nya minnen. Det kommer nya upplevelser.