mamiil

Det pirrar i min mage konstant & jag vet inte hur jag ska dela upp min framtid. Jag har beslutångest PLUS att jag äter precis hela tiden. Antningen är jag på smällen eller så har jag pms. för så här sugen är jag INTE annars.

Det har gått 4 månader och klistret som gör att du sitter fast i mig är stelt & har torkat. du kommer sitta där för alltid, känns det som. jag vet att du antagligen inte kommer att göra det. och man vill inte hoppas på det heller. för du har skapat ett kaos i min hjärna och jag får inte orken till att städa. städa bort kaoset. jag har aldrig vart duktig på att städa, men en sån här sak bör man städa bort så fort man kan, så man slipper stöket. man vill ju ha det rent och fint. du är inte bara ett klister & en-sån-som-stökar-ner, du är också den personen jag hittils har älskat mest av alla människor jag någonsin träffat och varför just du, som inte älskar mig tillbaka? det är en jävla klyscha.
Jag trivs med mitt liv, ganksa bra faktiskt. Men det är alltid en del av mig som saknar dig, hela tiden, och jag vet knappt själv varför längre. du är tänkt på till max och nu  verkar det bara vara känslan som är kvar. av dig.

Jag vill spela dataspel, och begrava mig i grafiken.