mamiil

Varför kan jag inte tillåta mej själv till att vara lycklig? det är alltid nått. jag ger mej själv skuld hela tiden och mår dåligt över det. Varför inbillar jag mej att folk inte tycker om mej, eller att hålla på att tappa taget om människor? Varför håller jag på att "Banta", när jag inte behöver det? behöver och behöver, men för min egen skull bli lyckligare. men vad händer när jag har gått ner dessa kilon jag kämpar för. skoj ett tag, men efter det? då kommer jag väl hitta andra brister? MALIN FÖR FAN. Är det nu man börjar bli vuxen & man ska gå in i en roll? Jag vill skita i allt och börja om. fuck!

Jag har vart hos min kära syster idag och umgåtts med min äldsta syster och stina frisk och lea & kevin. dom är så söta. ibland blir man så jävla sugen på att skaffa barn men ibland inte. "Man ska ju leva livet först", säger dom.
Jag tror att jag befinner mej i en period där jag inte riktigt vet vad jag vill och bara låter det gå, utan att göra nånting åt skiten. Jag hade ju kunnat börja med att diska och sen kanske städa. sen hade jag kunnat gå ner till mitt förrås som jag har fruktat (?) över i flera veckor. DET FINNS INGEN SOM DÖDA MEJ I KÄLLAREN. eller kanske? en osynlig mördare kanske, vem vet? jag vill ta fram gamla kläder och se vad jag har och vad jag kan använda. och sen vill jag FORTFARANDE göra om i min lägenhet. men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mej åt bara..

å sen vill jag övningsköra också. mycket jag vill göra.

NU SKA JAG TA TAG I MITT LIV. Jag kan ju börja med att bädda sängen.

/mamil.